Förra sommaren började med Brasilien resan och sen var det mycket BJJ resten av sommaren. Jag lärde mig otroligt mycket under den tiden det la grunden för mitt markgame jag nu arbetar på. Jag satsade då på Lila bälte och min satsning och dedikation betalade av sig i form av ett bälte i vintras.

Ett stolt ögonblick att få ta på sig bältet efter en lång väg och mycket arbete

Jag minns när jag kom till en BJJ klubb för första gången och fick möta ett brunbälte. Det var på Alliance i Täby (Strike Boxingclub). Jag hade tävlat lite i SGL med goda resultat och det gick bra mot dom flesta på klubben i Märsta. Även fast jag såklart fick stryk av instruktörerna så liknade det inget mot dom första passen på Alliance i Täby. Jag fick så sjukt mycket pisk och speciellt av huvudtränaren Johan, hela mitt game blev sönderplockat och jag kunde inte göra någonting. Det kändes som jag var totalt okunnig och helt försvarslös på marken som jag annars brukade känna mig hemma på.

Det var då jag bestämde mig för att lära mig BJJ ordentligt. Jag ville ju till UFC (hade tränat MMA/kampsport i 8 månader och siktade på ufc hehe) ja eftersom jag kollat lite på UFC tycke jag det verkade som alla hade svart bälte i BJJ i UFC. Och jag insåg då att jag måste fan ha svartbälte om jag ska ha en chans i octagonen och med tanke på hur mycket stryk jag fick av ett brunbälte kunde jag bara föreställa mig hur mycket smörj jag skulle få av ett svartbälte.

Min historia i markgamet har sedan dess involverat bland annat ett gäng seminarier och träning på ett antal klubbar. Har också blivit många tävlingar och lite träningsresor till bland annat England, Göteborg och Brasilien. Vad har jag då lärt mig under tiden? Ja desto längre jag tränat har jag insett att jag aldrig kommer kunna sluta. Det är en never ending story, du kan aldrig bli fullärd och när du tror du kommit en bit och har koll på det mesta inom nått område så får du en aha upplevelse som du inte förstår hur du kunde klara dig utan och allt måste läras om med dom nya parametrarna involverade.

Det jag också lärt mig är bland annat att Sverige håller hög standard inom BJJ speciellt när det kommer till teknik. Men även att utvecklingen i BJJ bara går snabbare och snabbare. Med ny teknik som youtube osv och fler samarbeten mellan klubbar har utvecklingstakten ökat markant dom senaste åren. Men vad som kanske är det bästa med BJJ är vänskapen, gemenskapen, ödmjukheten och toleransen. BJJ förenar människor från alla länder och alla åldrar det är något har jag fått erfara många gånger.

Ju längre du tränar BJJ desto mer inser du att det inte finns nått slut och att det alltid finns mer att lära. Det alltid kommer finnas någon som kommit längre och ge dig stryk på nivåer du inte ens visste fanns. Och blir du slapp och lite väl självsäker kan du lita på att du får ett abrupt uppvaknande inom kort.

Många tycker att det där med bälten och graderingar är ett dåligt system och det på något sätt sätter ett värde på människorna beroende på gradering. Men som jag ser på graderingar handlar det mer om hur mycket arbete man lagt ner på mattan och hur långt man kommit med sin personliga utvecklingsresa som man måste genomgå när man börjar med BJJ. Att varje dag få stryk och resa sig och bara arbeta vidare ger dig nya perspektiv och lär dig att hantera vardagen och eventuella problem som uppstår. Att lära sig hantera motgångar och agera med lugn i sinnet och bara se möjligheterna i alla situationer är en styrka man får öva på varje dag på mattan. Att våga glädjas i framgångar och samtidigt vara ödmjuk mot sig själv och människor sin omgivning är också en av många saker som man får lära sig att hantera.

Med bältet och graderingen inom BJJ tillkommer det även ett ansvar att man beter sig på ett korrekt sätt. Ju högre grad desto mer stress och ansvar kan man förväntas klara av och desto mer tolerant och ödmjukare förväntas man uppträda. Som högt graderad är det extra viktigt att man uppträder föredömligt eftersom man representerar inte bara mig själv utan även klubben. Man förväntas representera klubbens och tränarnas värderingar eftersom man fostras i deras lära.

Så ser jag på graderingen även om det kan låta högtravande och präktigt känner jag det är på det vistet. Till exempel så är det alltid så dom riktigt bra utövarna jag stött på in BJJ som är ljusår bättre än mig alltid är mycket ödmjuka och trevliga mot alla i sin närhet. Jag tror inte det är någon slump att just dessa personer är så otroligt trevliga och avslappnade. Dom har helt enkelt inget att bevisa och har en genomarbetat sin självkännedom så många gånger att dom vet vilka dom är och vad dom står för. Att kampsport gör dig till en bättre människa är jag helt övertygad om, även om det tar tid och ibland tvingar dig in i obehagliga situationer och får dig att brottas med sidor hos dig själv som du helst skulle vilja sopa under mattan.

Mestre Dudas project är lite mer hedersamt än mitt. Att ge unga i slummen utbildning och träna BJJ och Judo och på sätt låta dom skapa sin egen framtid. Om alla vore som honom hade världen sett annorlunda ut.

/mike