Förra sommaren började med Brasilien resan och sen var det mycket BJJ resten av sommaren. Jag lärde mig otroligt mycket under den tiden det la grunden för mitt markgame jag nu arbetar på. Jag satsade då på Lila bälte och min satsning och dedikation betalade av sig i form av ett bälte i vintras.

Ett stolt ögonblick att få ta på sig bältet efter en lång väg och mycket arbete

Jag minns när jag kom till en BJJ klubb för första gången och fick möta ett brunbälte. Det var på Alliance i Täby (Strike Boxingclub). Jag hade tävlat lite i SGL med goda resultat och det gick bra mot dom flesta på klubben i Märsta. Även fast jag såklart fick stryk av instruktörerna så liknade det inget mot dom första passen på Alliance i Täby. Jag fick så sjukt mycket pisk och speciellt av huvudtränaren Johan, hela mitt game blev sönderplockat och jag kunde inte göra någonting. Det kändes som jag var totalt okunnig och helt försvarslös på marken som jag annars brukade känna mig hemma på.

Det var då jag bestämde mig för att lära mig BJJ ordentligt. Jag ville ju till UFC (hade tränat MMA/kampsport i 8 månader och siktade på ufc hehe) ja eftersom jag kollat lite på UFC tycke jag det verkade som alla hade svart bälte i BJJ i UFC. Och jag insåg då att jag måste fan ha svartbälte om jag ska ha en chans i octagonen och med tanke på hur mycket stryk jag fick av ett brunbälte kunde jag bara föreställa mig hur mycket smörj jag skulle få av ett svartbälte.

Min historia i markgamet har sedan dess involverat bland annat ett gäng seminarier och träning på ett antal klubbar. Har också blivit många tävlingar och lite träningsresor till bland annat England, Göteborg och Brasilien. Vad har jag då lärt mig under tiden? Ja desto längre jag tränat har jag insett att jag aldrig kommer kunna sluta. Det är en never ending story, du kan aldrig bli fullärd och när du tror du kommit en bit och har koll på det mesta inom nått område så får du en aha upplevelse som du inte förstår hur du kunde klara dig utan och allt måste läras om med dom nya parametrarna involverade.

Det jag också lärt mig är bland annat att Sverige håller hög standard inom BJJ speciellt när det kommer till teknik. Men även att utvecklingen i BJJ bara går snabbare och snabbare. Med ny teknik som youtube osv och fler samarbeten mellan klubbar har utvecklingstakten ökat markant dom senaste åren. Men vad som kanske är det bästa med BJJ är vänskapen, gemenskapen, ödmjukheten och toleransen. BJJ förenar människor från alla länder och alla åldrar det är något har jag fått erfara många gånger.

Ju längre du tränar BJJ desto mer inser du att det inte finns nått slut och att det alltid finns mer att lära. Det alltid kommer finnas någon som kommit längre och ge dig stryk på nivåer du inte ens visste fanns. Och blir du slapp och lite väl självsäker kan du lita på att du får ett abrupt uppvaknande inom kort.

Många tycker att det där med bälten och graderingar är ett dåligt system och det på något sätt sätter ett värde på människorna beroende på gradering. Men som jag ser på graderingar handlar det mer om hur mycket arbete man lagt ner på mattan och hur långt man kommit med sin personliga utvecklingsresa som man måste genomgå när man börjar med BJJ. Att varje dag få stryk och resa sig och bara arbeta vidare ger dig nya perspektiv och lär dig att hantera vardagen och eventuella problem som uppstår. Att lära sig hantera motgångar och agera med lugn i sinnet och bara se möjligheterna i alla situationer är en styrka man får öva på varje dag på mattan. Att våga glädjas i framgångar och samtidigt vara ödmjuk mot sig själv och människor sin omgivning är också en av många saker som man får lära sig att hantera.

Med bältet och graderingen inom BJJ tillkommer det även ett ansvar att man beter sig på ett korrekt sätt. Ju högre grad desto mer stress och ansvar kan man förväntas klara av och desto mer tolerant och ödmjukare förväntas man uppträda. Som högt graderad är det extra viktigt att man uppträder föredömligt eftersom man representerar inte bara mig själv utan även klubben. Man förväntas representera klubbens och tränarnas värderingar eftersom man fostras i deras lära.

Så ser jag på graderingen även om det kan låta högtravande och präktigt känner jag det är på det vistet. Till exempel så är det alltid så dom riktigt bra utövarna jag stött på in BJJ som är ljusår bättre än mig alltid är mycket ödmjuka och trevliga mot alla i sin närhet. Jag tror inte det är någon slump att just dessa personer är så otroligt trevliga och avslappnade. Dom har helt enkelt inget att bevisa och har en genomarbetat sin självkännedom så många gånger att dom vet vilka dom är och vad dom står för. Att kampsport gör dig till en bättre människa är jag helt övertygad om, även om det tar tid och ibland tvingar dig in i obehagliga situationer och får dig att brottas med sidor hos dig själv som du helst skulle vilja sopa under mattan.

Mestre Dudas project är lite mer hedersamt än mitt. Att ge unga i slummen utbildning och träna BJJ och Judo och på sätt låta dom skapa sin egen framtid. Om alla vore som honom hade världen sett annorlunda ut.

/mike

Ja nu är han här min mästarens mästare: Mestre Duda! Han kommer stanna i två veckor på klubben för att lära ut tekniker och dela med sig av sin visdom.

Idag var det första passet och det är roligt att träffa Duda igen som jag för första gången mötte under resan till Brasilien, han är en riktigt härlig människa måste jag säga Idag på passet fick vi gå igenom ett svep från stående som sedan fortsatte till submsission med en variant av Darce choken med Gi. Magnus passade även på att visa sin senaste speciellare: 100% Japanese Gi Tie. En salig blandning av tekniker som är som namnet antyder en mix mellan 10th-planets 100% och en modifierad Japanese necktice som i sin tur är en variant av Peruvian necktie. Sen använder man dessutom Gi´n kragen på ett smärtsamt vis så det blir en riktigt ond teknik som dessutom är mycket effektiv. Måste spela in den tekniken men nu kommer det bli ganska fullt upp med Dudas pass ska filma dessa också om inte annat för att komma ihåg alla tekniker man får lära sig dom kommande två veckorna.

Efter passet blev det en sväng till Max för att köpa lyxshaken Rikigt fin är den nästan som i brasilien när man efter passet gick till Juice Baren och köpte Guarana Moranga eller vad den hette. Ja sommaren är numera förklippad med BJJ. Inte lika strikt schema men desto mer hjärta och glädje på passen

Duda längst till höger i bild. Konstigt att jag känner mig nostalgisk när jag tittar på dessa bilder jag menar jag har varit i Rio en gång och för bara ett år sedan men ändå längtar jag tillbaka på ett sätt som till ett andra hem. Ja i höst kommer vi åka med klubben det får jag bara inte missa!

/mike

TISDAG:

Började sedvanligt med att göra shakers inför dubbelpassen. Eftersom 90+90min träning kan bli lite tungt om inte annat dagen efter när man ska till jobbet. Så jag preparerar jag så gott det går med 3 olika varianter en carboloader innan passen en gainer mellan och en rejäl energimix efter som idag bestod av: havregryn, proviva blåbär, slowprotein och wheyprotein sen mixerstaven och du har nästan en komplett måltid!

MMA 90min

Fokus på stående körde ett gäng timing och teknikdrillar. Sen isolations sparring där man först bara fick använda vänsterarmen sen högerarmen sen vänsterbenet och slutligen högerbenet.  Så då fick man spela lite TaeKwonDo på mmapasset också Sparring sen med stora handskar med nertagningar, balansen var stabil och det slutade alltid med att motståndaren åkte ner på backen när avståndet blev tajt. Dock kostade en sån stabil och relativt aggressiv strategi  en del legkicks. Intressant pass där jag fick ägna en hel del tankeverksamhet åt på hemvägen på nya situationer som jag hamnade i. Alltid kul med nya utmaningar.

BJJ 90min
Efter mma passet var det bjj träning teknikdelen begränsade sig till två tekniker: Att ta ryggen från butterflyguard när motståndaren ska passera. Och ett svep i butterflyguard. Nice eftersom jag jobbar ganska mycket på svep i sparringen för tillfället, och nu fick tillfälle att förfina tekniken. Sparringen var övervakad av Mange som idag gick in och rättade till missar under sparringens gång, det är ett riktigt bra sätt att sluta med dåliga habits som man har. Lärde mig ganska mycket nytt på det sättet. Eller rättare sagt lärde mig att verkligen göra så som jag vet att man ska och inte gå på nått gammalt invant move som inte är optimalt i situationen. Men man gör för att man började med det en gång i tiden.

Jag har länge haft ett lite missvisande spöke i huvudet som säger att man måste vara aggressiv och intensiv mot en motståndare som är aggressiv och intensiv för att neutralisera denna. Annars kommer man förr eller senare bli överkörd. Igår slog det mig, när jag rullade. Jag var inte aggressiv när motståndaren var det men det funkade ändå bra. Att jag hade fått detta lite om bakfoten.
-Det handlar inte om aggressivitet eller snabbhet det handlar om timing och balans. Problemet har varit att jag inte haft tillräckligt bra timing och kunnat hålla balansen intakt i dessa situationer.  Att göra allt rätt själv och samtidigt hålla koll på alla motståndarens drag är en svår konst. Det är mycket lättare att bara ösa på så att motståndaren måste försvara sig hela tiden och inte kan hota dig med nått. Men detta fungerar bara upp till en viss nivå sen kommer motståndaren dra nytta av minsta misstag oavsett läge. När jag studerar sparringfilmerna är det ofta ganska mycket ON eller OFF. Om man ska kunna rå på avancerade bjj utövare måste få igång ett ta game som är reaktionsbaserat och inte är on eller off. Resultatet blir tydligt när man jämför dessa filmer.

Mike VS Marcel:  Jag klarar av att ta kommando och ligger på hela tiden i slutet blir jag dock trött och fastnar nästan i en triangel för jag inte reagerar på hans move utan istället är för fokuserad på min egen.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=QByBbOA8s6o]

Sensei Mange VS Micke: Jag attackerar och han reagerar på mina misstag, när han börjar hota och attackera blir det bara försvar från min sida som inte tar mig någonstans jag försöker bara överleva.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=7_qWtJXzaao]

Nu är ju Sensei Mange inte svartbälte utan anledning och att jag skulle rå på honom vore ganska orealistiskt men klippet visar tydligt på hur skillnaden mellan hans game som är reaktionsbaserat och mitt som är mer aktionsbaserat.

//Mike